Jag är så lik min mor.

Så sjukt lik.

 

När jag var yngre och hon hade en ledig dag mitt i veckan ägnades den GÄRNA åt storkok och långkok av olika slag.

I tonåren var jag nog lite trött på alla dessa nyttigheter hon kokade ihop dessa dagar:

Suckade jag till min ömma moder.

För ofta resulterade de dagarna rätter fulla med energi, med mat lagad från grunden.

Det var ju trist tyckte jag uppenbarligen då.

Jag kan dock fortfarande ha lite svårt för korvgryta, inget jag själv väljer att göra, jag äter det men helst inte.

Det är från mina föräldrar jag fått intresset för mat.

Jag har alltid ätit in princip allt, aldrig varit kräsen och aldrig varit rädd att prova ny mat.

Jag tycker verkligen det är en sorg för alla dessa människor som petar i maten utan att ens prova.

Jag hoppas och tror att mina eventuella barn åtminstonde ska lära sig att smaka, sen behöver de inte äta, men man ska ALLTID smaka.

Inte för att straffa, utan för att de som inte smakar går miste om så mycket!

 

Så idag, en ledig grå måndag har jag med glädje ägnat åt storkok och pyssel i köket.

Allt enligt mitt arv.

 

Pepparrotskött ligger i puttring (har längtad efter detta i veckor, och har aldrig tillagat tidigare, KUL!) och min egna lemonad jag burkar göra står i kylen.

 

Jag vet, så jävla präkigt och hipsteraktigt, men sådan är jag.

Verkligen ett genuint intresse för mat lagad från grunden.

Det enda jobbiga är när man misslyckas, och när man måste ta reda på röran man ställer till, för det är ingen vacker syn när jag härjar runt.

 

Så blöandat med träning kommer jag att delge mat och uppleveser inom området.

Min lemonad är sjuk enkel:

Ta valfria citrusfrukter och pressa ur saften

Sila saften (gärna ner i en fin gammal glasflaska)

Koka upp en lite kastrull fylld med vatten och 1 dl socker

Blanda ihop dessa

Späd med ytterligare vatten efter smak och håll välkyld!

 

Har även ansat mitt barr idag och det blev ännu lite kortare igen.

 

 

Å nyvitt igen... aahhhh.

 

 

Nu måste jag se till mitt kött!